10 månader på testo och logopeden!

Nu har det gått 10 månader sedan jag började med testo, vad tiden går. Jag trivs med att se att min kropp förändras mer och mer som jag själv ser den som. Samtidigt finns det inte så mycket att skriva om kring mina förändringar då jaghar skrivit om dem tidigare. De känns som jag bara upprepar mig månad efter månad. 
 
Jag passerar till 100% överallt och jag blir fortfarande positivt överraskad över det. Varje gång jag blir rätt könad så skriker jag yeah! inombords!  Jag har kommit fram till att varför jag blir så positivt överraskad över detta och de beror på flera anledningar.  Två anledningar till detta är att både min röst och mitt utseende har inte förändrats. Jag är jag men fått MER manliga drag. Min röst har blivit lägre men min röst har inte ändrat karaktär. Det är fortfarande min röst som jag alltid haft men blivit lägre. 
 
Det har blivit en aha-upplevelse, många saker föll på plats när jag kom till insikt med detta. 
 
Jag är fortfarande mig själv, jag är jag och det kommer aldrig att förändras, bara mina drag. Det är klart att jag från början innan jag började med testo fattat att jag inte totalt skulle förändra mitt utseende och bli någon helt annan. Men samtidigt tänkte/trodde jag att jag skulle genom gå större förändringar än vad som har skett.
 
Därför har besvikelsen varit så stor när förväntningarna inte levt upp till verkligheten. Därför har kroppsdysforin blivit ännu större och mer påtaglig. Istället för att koncentrera mig på dem saker som jag faktiskt är super glad över och lycklig över att jag passerar som man. Att jag börjar för första gången trivs i min kropp, älska min nya bröstkorg, få min mörkare röst. Istället för att leta efter de jag inte har "fått" än och letat efter ännu mer fel på mig bara för att jag inte nöjd mig med de jag har. 
Jag kan alltid hitta saker som jag vill ändra på hos mig själv. Men jag kommet aldrig bli nöjd hur mycket än jag förändras om inte jag kan se mina positiva egenskaper och sluta klanka ner på mig själv. 
 
Alla vblogar jag följer på youtube är så intressanta och bra men det är därifrån jag fått mina höga förväntningar. Jag ser deras STORA fantastiska förändringar och ser hur glada och lyckliga över detta. MEN jag känner dem inte, jag har ingen personlig relation till dem. De är klart att jag ser deras förändringar tydligare då jag inte träffar dem dagligen. Jag hör inte dem prata varje dag. Därför tycker jag att deras röster blivit mycket mörkare än min egen, men så är det inte jag hör min röst varje dag och min karaktär i rösten förändras inte utan blir bara mörkare. 
 
Det är klart att det finns saker på min kropp som jag vill fortfarande ändra på men allt har sin tid och jag måste börja tycka om mig själv för den jag är. Annars spelar det ingen roll vad jag än gör för det kommer aldrig bli tillräckligt bra ändå. Jag är jag och jag måste lära mig att uppskatta/gilla mig för dem egenskaper jag har. 
 
I helgen gick jag för första gången i bar överkropp UTE!! Vilken känsla, vilken frihet, wow!! Helt jävla fucking underbart. :) Jag kunde då för en stund glömma alla "fel" som jag själv tycker jag har och bara njuta. So what om jag har brister och lite daller på magen, så här ser min kropp ut och jag är stolt över den. Jag vill och kommer göra allt jag kan för att gå ner lite till i vikt MEN här och nu är jag glad över mina förändringar och jag kommer att fortsätta kämpa. 
 
Haha det här blev en helt annan uppdatering än vad jag hade tänkt mig. Blev inte mycket skrivet om mina fysisk förändringar. Kan nämna något jag ändå observerat denna månad att mitt svett luktar mycket starkare, en mer frätande lukt. Haha!! Jag fryser lättare än förr, har alltid varit en väldigt varm person (kroppsligt varm menar jag), svettades oftare förut. Nu svettas jag mer när jag svettas men jag svettas mer sällan än förut. Om detta har något med testot att göra vet jag inte. 
 
Var tidigare i veckan hos logopeden, fortsatte med mina övningar för att kunna prata mer "rent". Alltså försöka att träna på att få bort mitt knackiga röstläge. Prata med mer power och "ta i från magen", låta orden "flöda" ut med luften. Så svårt att förklara så här i skrift vad jag menar. Detta var vårt sista möte i dessa sammanhang. Logopeden tycker (även jag själv) att det är stor förändring som skett på rösten och vi båda känner oss trygga och övertygande att detta kommer försvinna mer eller mindre med tiden om jag fortsätter att öva med övningarna jag fått. 
 
Jag kommer att bli kallad tillbaka till logopeden när jag gått ett år på tesot för att spela in min röst igen som jag gjort tidigare under utredningen. 
 
Nästa vecka ska jag till hudläkare, som jag lääängtar!!! Vill ha någon medicin för att lindra min acne!! Vilken klåda och dålig hu jag fått!! Blä!!
 
Det här blev ett långt inlägg men hoppas ni inte somnade halv vägs igenom. ;) Har ni önskemål på något som ni vill att jag skriver om så hör av er. Tack för alla frågor och pepp jag får från er, alltid lika kul! :) 
 
Må gått!!!