Arg och frustrerad!!

Herregud vad tankarna snurrar de går i 200, hela tiden!!

Jag har aldrig TÄNKT så mycket!
Jag har aldrig KÄNT så mycket!
Jag har aldrig varit så ARG förut!

Sååå mycket känslor på en och samma gång. Trodde de inte skulle vara så "svårt" att börja med testo. Misstolka mig rätt, jag förstod att de kommer hända en massa saker med mig och min kropp MEN mitt berg-o-dal-bana humör tar knäcken på mig. :((

Jag har tidigare skrivit om mitt humör men att det lugnade ner sig efter ett tag. Allt blev som vanligt igen. Vilket var sååå skönt. MEN efter den sista sprutan så kom upp och ner humöret tillbaka. Jag blir irriterad av ingenting!!! Aaahhaa!!! Jag blir såå tokig av detta, blir irriterad av att jag blir irriterad av just ingenting. Blir jag provocerad, då är det kört, då ser jag rött!! Hela de här känns så blääääää!!! Nu ÄNTLIGEN, IGEN så känner jag att mitt humör börjar lugna ner sig men ska de bli SÅ HÄR varje gång jag får en ny spruta, kommer jag bli fullständigt tokig.

Jag har prata med vänner, kollegor och andra transkillar om just detta. Hur upplevde dem sitt humör i början av sin fysiska transition/pubertet. De flesta säger samma sak. Att de så småningom lugnar ner sig. Att de första månaderna är humöret upp och ner.

Min vänner som är cis födda killar säger att de känner igen sig men att jag troligen har en mer intensiv och kortare period av humörsvängningar än vad de hade. Hur som helst känns det skönt att veta att detta kommer lugna ner sig, förhoppningsvis!

En annan egenskap som jag har upptäckt med testot är att jag kan stänga av känslor till en vis grad, att inte känna något och inte bry sig. Vilket jag aldrig någonsin har kunnat göra tidigare. Är inte själv riktigt bekväm med det. Jag hatar när jag själv blir utsatt av att någon stänger av sina känslor och man typ pratar med en kall vägg. Hata är ett väldigt starkt ord men jag hatar när någon annan gör så mot mig. Nu kan jag själv göra det till en viss del, Hmmm... Får se om denna egenskap blir permanent eller om det kommer försvinna med tiden?

Jag känner att jag är i stark behov att prata av mig, t ex med kuratorn i teamet eller psykologen. Nu har jag inte träffat min nya psykolog så jag vet inte om hen är någon jag klickar med. Jag har inte fått en ny tid och jag har inte heller träffat någon i teamet sedan i början av sommaren då jag fick min diagnos. Det är inte heller så att man får tag på någon på mottagningen och man okar bara ringa så många gånger. Förhoppningsvis trillar det väl ner en kallelse snart till kurator eller psykologen.

Jag är i ur balans pga av mitt humör och mina känslostormar kring detta. Kände nyss när jag pratade med mamma i telefon att jag på något sätt sätter mig i försvarsställning och sätter taggarna utåt. Jag vet inte varför jag gör så och jag mår inte bra av det. Jag vet inte varför jag har så svårt att prata med mina närmast om mina innersta tankar och hur jag EGENTLIGEN känner och mår. Jag blir arg och ledsen för de. Jag vet att mamma tycker det är svårt och tråkigt.

Med mina kids är det inte alls samma sak. Jag får inte alls samma känslostormar och kan hantera allt mycket lättare. Har inga svårigheter att berätta/prata om saker med kidsen.

Men som sagt att prata kuratorn är det lättare, vet inte riktigt varför det är så. Jag funderar oxå mycket på om jag skulle hantera mitt humör lättare om jag levde med en partner. Jag menar att då är det lättare att dela upp allt vardaglig mellan sig och sin partner. Att kunna ta en paus ifrån laga mat, tvätta, städa, kidsen osv för någon timme eller två och istället gå ut och träna eller gå ut och gå. Få ut frustationen på ett helt annat sätt, göra av med positiv energi. När jag är ledig från jobbet har jag oftas tusen grejer att göra och orken/motivationen att träna finns inte. Är nog mentalt trött och jag tar ut frustrationen, tröttheten på fel sätt och på fel personer. Så mitt humör kanske inte enbart beror på testot men får en ordentlig skjuts av det. Mina nära och kära för lida för det och jag i sig mår sämre med det. Vissa saker kan jag inte stänga av... Jag hoppas innerligt att alla mina känslostormar blir svalare med tiden...