Elva månader på testo!!

Shit 11 månader på testo, snart ett år har gått!! :o Tagit en till spruta sedan sist. Är inte nervös för att ta sprutorna längre. Inte för att jag är sprut rädd förut utan för att jag var nervös för mitt humör blev så instabilt första dagarna efter en ny dos testo. Det krävdes ingenting för att jag skulle tappa tålamodet. Men humöret och tålamodet har återgått som det var innan jag började med testot. 

 
Acnen har kanske blivit något bättre, de kliar inte lika mycket. Acnen har inte försvunnit men läkaren sa att de kunde dröja upp till tre veckor innan jag kan se någon skillnad. Huden är dock snustorr i ansiktet. De e väl mer de som kliar nu. Ska undvika att vara i solen när jag käkar denna medicin men de e lite svårt så här års. Får se vad läkaren säger vid återbesöket jag har om ett par veckor. 
 
Fettfördelningarna fortsätter förändras, kul och skönt att se förändringarna på kroppen. Blir mer och mer bekväm med min kropp. Ibland kan jag verkligen "stanna upp"och reflektera och njuta över att vara ute i bara t-shirt och inga binders eller konstigheter under tröjan. Utan de e MIN PLATTA bröstkorg. Är så ofantligt nöjd och lycklig över de!! (Fortfarande) 
 
Jag har skrivit i tidigare inlägg om att jag skulle få genomgå en korrigering på mina "hundöron" nu i Maj. (Efter op) Tyvärr kommer de inte ske och troligtvis inte under hela sommaren utan tidigast till hösten. :( Förstår inte varför jag inte lär mig att inte hoppas för mycket, blir bara besviken att de aldrig blir som de säger. Hela tiden massa väntetid för allt. Månader av ingenting som händer. 
 
Inte bara alla operationer jag väntar på, jag väntar otåligt på att skäggväxten ska växa till sig men de verkar dröja. :( Men däremot kommer de mer och mer hår överallt annars på kroppen. Kan juh tycka att de hår jag har på kroppen skulle räcka. 😁 
 
Jag känner att både aptiten och sexlusten har ökat igen. (Efter den senaste sprutan) Nästan som de var i början på testot. Jag är hungrig HELA TIDEN och jag vet inte varför de har kommit tillbaka. Finns inget stopp! 🙈
 
Har fått en läkartid inför rättsliga rådet. Dit jag kommer att skicka in min utredning och förhoppningsvis godkänner dem den och ändrar mitt juridiska kön till man. Läkartiden är den 11/6 och förhoppningsvis så får jag mina nya sista siffror i början av hösten!! Men jag vågar inte hoppas allt för mycket på de. Alltså att de sker i början av hösten. 
 
Sen har det skett en massa andra förändringar under mina 11 månader på testo. Det är inte bara fysiska förändringar utan mentala förändringar också. Hela resan från att börja passera till att faktiskt passera överallt. Samtidigt lära mig hantera mina känslor runt folk som inte "tar mig för kille". Vad jag menar med det är att folk ser mig fortfarande som den jag var tidigare innan testo. 
 
Har många gånger undrat hur det skulle ha varit att om jag hade börjat på ett nytt jobb efter jag passerat som kille. Hur hade jag blivit bemött då? Missförstå mig inte, jag har inte haft de minsta problem på mitt nuvarande jobb, alla kollegor har varit mer än stöttande under hela resans gång. MEN jag är fortfarande samma gamla vanliga jag som innan testot. 
 
Eftersom jag själv är inte där mentalt så har jag svårt att se varför inte alla ser mig som jag ser mig i dax läget? 
 
De har varit en annan stor del av min mentala resa att bli tillräckligt stark att kunna hantera just dessa känslor. Men för varje dag blir jag mer och mer bekväm i mig själv. Jag vet själv vem jag är och behöver inte andra som talar om vem jag själv är och hur jag uppfattas som. Vilket är väldigt skönt att ha kommit till den punkten. De har tagit sin tid men jag har behövt gått igenom allt. 
 
Jag menar inte att jag går 24 timmar och dygnet och tänker på min transition men jag blir ändå ständigt påmind om de i olika situationer. Men idag kan jag hantera de mycket bättre i mig själv. Sen längtar jag självklart tills jag får göra underlivskirurgi. Det är skönt att veta att jag kommit till den punkt att jag struntar i om folk anser att jag är tillräckligt manlig eller inte. Det är den stora mentala resan jag gjort under dessa 11 månader. 
 
De var nog allt för denna gång, kommer väl alltid på något jag glömt så fort jag laddar upp inlägget på bloggen. Haha!! Men tills nästa gång, ha're!! :D