En allmän uppdatering!

Idag har jag varit hos logopeden och gjorde mina sedvanliga inspelningar av rösten. Detta är tredje gången, senast jag var där var i oktober. Sedan oktober har inte min röst blivit så mycket lägre, mitt medelvärde mättes upp till 160 MHz i oktober och idag hade jag ett medelvärde på 150 MHz. Jag är inte alltför besviken på de faktum att röst inte blivit ännu mer lägre än vad den är. Eftersom jag passerar som man, jag blir aldrig felkönad länge (blir fortfarande lite förvånad över detta), inte på telefon heller. Visserligen ligger min röst nästan i spannet för var en cis-mans röst brukar generellt ligga på, fast min röst ligger i det övre spannet, kan man säga. Men det är liksom helheten med mig som gör att jag passerar, hur jag uttrycker mig, hur jag pratar, hur jag uppfattas med kroppsspråket osv. Men framför allt den största skillnaden är nu att JAG så mycket BEKVÄMARE i MIN kropp efter operationen och mer avslappnad som gör att jag passerar, tror jag. Självklart vill jag se ännu mer förändringar och få lägre röst än vad jag har idag. Men idag känner jag inte samma panik över att det går långsamt. En orsak till varför min röst inte förändrats mer är att jag ligger på en låg nivå med mina testo värden.

Jag var förra veckan på ett läkarbesök hos min endokrinolog (hormonläkaren) och fick då reda på detta. De var så många olika siffror och olika värden i kroppen så jag blev helt snurrig när jag gick därifrån. Han tyckte att jag är fortfarande så pass kort in i min hormonbehandling och därför tyckte han att jag skulle vänta med att ändra min dos, alltså ta mina hormonsprutor oftare. Vi skulle ses om ett par månader igen och då skulle jag ta nya prover för att se om mitt testo värden hade gått upp.

Nu efteråt är jag mer vadå vänta? Kan vi inte öka dosen nu och se vad som händer? Blir det inte bra så kan jag då gå tillbaka till ursprungliga intaget av sprutor. Jag vet inte varför jag inte sa något just då, eller frågade efter ett ordentligt svar på varför vi ska vänta, det var så diffust svar nu. Nu när jag tar mina hormonsprutor var 10:e vecka känner jag av behovet av påfyllning av testo typ någon vecka eller två innan spruta. Jag kan inte förklara riktigt hur det känns i kroppen men att känslan och behovet finns i kroppen. Läkaren han är inte otrevlig men jag känner egentligen att jag skulle vilja byta läkare, känner att vi typ inte alls har en bra kontakt. Han nämde också att hypofysen som reglerar allt med hormoner känner av att jag får hormoner utifrån och att mina äggstockar ligger på is, de producerar inget.

Men nu kom jag av mig lite, de jag ville få fram av att jag har låga testo värden att de i sin tur kan påverka att det tar lite längre tid för mig att få en lägre röst, en mer manlig röst. Det gäller inte bara min röst då självklart utan alla mina förändringar sker då långsammare. Vilket iofs inte är världens grej längre då jag passerar men samtidig är det lite jobbigt.

De vi kom fram till idag hos logopeden är att jag fick en "extra" tid hos henne, i början av februari. Då ska vi inte göra några inspelningar av rösten som vi brukar utan leka och göra massa övningar med rösten. För bitvis när jag står inne i studion och gör mina inspelningar så kan jag prata/låta i lägre toner än mitt medelvärde. Så vi ska se om jag kan öva mig att prata mer med "magen" få mer luft som passerar stämbanden så jag får en mörkare ton på rösten. Kul grej liksom. Till skillnad från min hormon läkare så gillar jag min logoped. Hon frågar liksom om allt kring min utredningen, om mig och hur liksom allt ligger till i förhållande till rösten och hur det känns, hon tar sig tid, så det är nice! :)

Annars..... Såren bra ut, allt läker bra. Mår bra, kan fortfarande inte röra mig fullt ut. Har börjat typ sova på sidan vilket är sååååååååå skönt. Herregud för bara kunna sova på ryggen, så obekvämt. Vissa mornar känns det som ryggen kommer gå av. :( Men jag som alltid sover på magen saknar de väldigt mycket. Snart förhoppningsvis får jag göra det. Jag har fortfarande korsetten på mig, men tar av mig den på kvällen och sover utan den. Vilket är så skönt. Men här om dagen när jag gick ner till affären insåg helt plötsligt att jag glömt att sätta på korsetten. Jag kände mig helt naken och för några sekunder hann jag tänka NEJ nu ser alla mina stora hängande boobs. Hahhaha! Jag har inte varit utanför lgh utan topp, binder eller korsett och de kändes som sagt väldigt naket men härligt på samma gång. Jag gick i affären i bara T-shirt och jacka. Vilken härlig känsla som sköljde över mig. De kommer ta några gånger att fatta att dem är borta FÖR ALLTID.

Nu när jag suttit och skrivit detta inlägg känner jag hur irriterad jag är över mig själv att jag inte kan stå på mig mer när jag träffar alla läkare. Varför står jag på mig och frågade ordentligt om jag undrar något eller så. Det är inte först gången under hela denna process, jag vet inte varför det är så. Är det så att jag inte "vågar" riskera säga något p g a att jag tror att de skulle ligga mig i fatet i resterande tid i utredningen. Hmm... Jag vet inte, jag vet iaf att jag måste ringa till endokrinologi mottagningen imorgon för att få bättre och mer tillfredsställande svar.

Visserligen är jag lugn i mig själv, jag vet att jag passerar men samtidigt vill jag ha mina förändringar. Finns de då utrymme för att få sprutorna oftare för att uppnå detta då vill jag har det. Framför allt när jag känner i kroppen att behovet efter testo finns där. Hmmm.... Känns skönt och få ut detta eftersom detta har stört mig sedan förra veckan, kommer ringa dit imorgon och fråga.

Jag har inte så mycket mer att tillägga. Nästa gång jag har ett möte inbokat är hos logopeden, sedan någon vecka efter det har jag ett samtal med kuratorn och i mars är det återbesök hos min kirurg Hannes.

Må gott! :)