En vecka på testo + mentala förändringar!

En vecka på testo.

Så har jag varit en vecka på testo, nästan iaf imorgon har jag det. Men jag uppdaterar nu p g a att kommer inte hinna med det
imorgon. Sedan går mina tankar i 180 och jag måste få ut lite av allt som snurrar i huvudet.

De fysiska förändringar är inte många. Det har juh bara gått en vecka. Men ändå finns det två saker som hänt och som kom nästa omedelbart efter jag fick sprutan. Först kom smärtor i livmodern och i äggstockarna som gick över till att göra kostat ont, mer eller mindre. Det höll i sig i fyra dagar sedan släppte smärtan. Jag kanske kommer ha ont  i livmodern till och från när jag för testo men förhoppningsvis försvinner detta när jag gör en hysterektomi vilket innebär:

Hysterektomi är en operation som innebär att livmodern och äggstockarna tas bort.

När denna operation sker vet jag inte just nu men det är väl minst ett år tills dess. Woohoo!! Jag kan juh även ha turen att smärtorna försvinner helt när min mens försvinner.

Den andra förändringen var att mitt urin började lukta något fruktansvärt. Det luktar fortfarande illa men absolut inte lika mycket,
det kanske var de tre-fyra första dagarna som det luktade illa. Sedan har det inte varit några andra förändringar som jag har sett/känt själv.

Men sedan finns den mentala biten också, vilket har fått en otrolig skjuts framåt. Bara vetskapen att nu är allt på gång på riktigt
är helt fantastisk känsla. Samtidigt svårt att greppa och verkligen förstår de att det är på gång, jag har börjat min transiton. Nästan så man måste nypa sig i armen. Otroligt spännande att se hur jag kommer att förändras.

Jag följer tre st ftm bloggar på youtube, otroligt spännande och intressant att följa dem. Alla har kommit olika långt i sina transiton men det är spännande att följa och se att vi går igenom samma sak men att det sker olika snabbt och i olika skeden. Att "slutmålet" är den samma för oss alla. I alla år har jag skjutit undan alla mina tankar och känslor kring min egen könsidentitet, stoppat huvudet i sanden. Om jag själv inte ser, hör, känner och tänker på min identitet så finns den inte där. Under årens lopp har jag har inte ens "vågat" smyg surfa, letat/sökt
information om just vad allt som detta innebär för mig. Vågat leta mig till olika forum där människor är/känner som jag. Som är i samma sits som jag, oavsett om man identifierar sig som t ex transsexuell, queer, intergender för då skulle det fanns människor som förstod hur jag kände mig och accepterade detta. Jag skulle få lite alla mina känslor svart på vit, det är verkligt och inget jag "hittat på". Därför gjorde jag aldrig något sådant.

Alla dessa känslor som jag höll inne blev bara starkare och starkare med åren och jag insåg att detta inte är hållbart, det funkar inte det jag håller på med. Jag kommer knäckas att inte erkänna detta för mig själv. Men samtidigt såg jag det som en otroligt stor omöjlighet att genomföra en könskorigering. Det fanns inte på världskartan.  Att korrigera mitt yttre med mitt inre. Kunde inte alla bara acceptera mig för vem jag är. Att kunna få slippa allas påhopp och ifrågasättande om vem jag var, är det en han eller hon. Hela tiden bli påmind på att jag inte var en kille som jag såg mig själv som. Visst jag hade delar på kroppen som inte stämmer överens med hur samhället ser på man respektive kvinna.

Det är fruktansvärt jobbigt att bli påmatad om den heteronorm som finns överallt i samhället något som vi matas från det vi är små. Att det finns pojkar och flickor de växer upp gifter sig, skaffar barn och jobbar... blablaba. Att själv inte passa in hur man än vrider och vänder på sig själv.

Men tillslut "acceptera mig själv" till den grad att jag kom ut som gay. Okej jag e väl inte normal, jag gillar tjejer och e gay men det räcker så, resterande känslor borde "nöja" sig med de här, jag kom ut som flata. Samhället accepterar mig ändå lite men inte fullt ut, utan jag måste ändå kämpa mig igenom allt, hävda mig och mina rättigheter. Men sedan fanns det en liten "fördel"  med att vara född kvinna, visserligen ansåg jag själv att jag hade fel kroppsdelar men att var född som kvinna betyder att man bli gravid. Jag kan inte beskriva hur fel det kändes ändå gjorde jag det två ggr. Men det var ett "ont måste" jag hade bestämt mig att jag inte skulle känna efter hur jag egentligen mådde. Känslorna fanns inte där, total förnekelse och eftersom jag hade bestämde mig så var jag "tvungen att acceptera" min kropp för vad det var.

Jag har alltid velat ha barn, absolut egentligen ingen önskan att bära själv men att kunna ha och uppfostra en gäng ungar har jag alltid velat. Det har jag nu, två helt underbara söner som jag älskar mer än något annat. Ångrar inte en sekund över mina graviditeter fast jag "genomled" gravid perioden.

Men en dag bestämde mig för att detta funkar inte längre, jag måste vara ärlig mot mig själv. Denna kropp jag lever med funkar inte, jag måste ändra något här. Om jag ska uppfostra mina söner att alltid vara ärlig mot sig själv och leva lycklig måste jag var ärlig mot mig själv för hur annars ska jag kunna uppfostra dem ärligt om jag ljuger för mig själv??? Jag måste ta i tag med detta NU och inte sen. Att verkligen lyssna på hur JAG mår, hur känner jag! Det var en stor BEFRIELSE. En obeskrivlig känsla av lycka och glädje att kunna erkänna detta på riktigt för mig själv. Att kunna släppa spärren och prata med mig själv och andra hur jag känner och mår. Efter så många år av förnekelse.

Fördelen att "komma ut" nu i dagens samhälle är att det prats mer om det än för ett par år sedan. Vi är långt i från i hamn men det är en början. Tänkt så många människor har kämpat för den här dagen, att det pratas om att vi alla människor känner och identifierar inte oss som heteronorm vill.  Att det finns människor som ser bort om alla gränser och normer och att det ska var okej och alla ska accepteras i samhället. Vi finns här och vi känner så här. Alla är värda lika mycket oavsett hur vi känner oss, hur vi identifierar oss. Med hjälp av internet kan jag hitta likasinnade världen över. Vi kan kommunicera, dela med sig av våra erfarenheter med varandra. Kämpa tillsammans.

Där för sitter jag många kvällar efter jag lagt kidens framför datorn, timme efter timme och kolla på olika bloggar, läser och lyssnar. Efter alla år med huvudet i sanden känns det som att jag har hittat en ny "värld av människor" som jag själv kan identifiera mig med. Men samtidigt finns det så otroligt mycket jag inte kan. Vad jag menar med inte kan menar jag t ex alla begrepp som finns som människor identifierar sig som, alla operationsmöjligheter, alla hjälpmedel som finns som kan underlätta min transiton o s v. Det känns då helt fantastisk att kunna vända sig ut på internet där jag har mina bloggar, grupper på fb o s v. Detta fanns (internet alltså) verkligen inte för så många år sedan.

Så denna vecka har varit väldigt omtumlande, härlig och jobbig på samma gång. Så efter alla år av förnekelse att kunna äntligen stå här idag med första steget taget för att korrigera min kopp till sitt rätta jag. Helt fantastiks!! :)

Transsexuell- En person som upplever sig vara av annat kön än det juridiska kön en tilldelades vid födseln och som har en vilja att
förändra kroppen helt eller delvis med exempelvis kirurgi eller hormonbehandling.

Queer - Ett brett begrepp som kan betyda flera olika saker men i grunden är ett ifrågasättande av heteronormen. Många ser sin könsidentitet och/eller sin sexualitet som queer. Queer kan innebära en önskan att inkludera alla kön och sexualiteter eller att inte behöva identifiera/definiera sig.

Intergender-  En person som inte vill inordna sig i den traditionella uppdelningen i enbart kvinnor och män. Någon som identifierar                     sig som mellan eller bortom könen. Har inte att göra med hur en kropp ser ut, utan vilket kön en känner sig som (könsidentitet).

Heteronorm - Enligt heteronormen förväntas människor vara antingen kvinna eller man och ingenting annat.Kvinnor och män förväntas vara olika; feminina respektive maskulina. Alla förväntas vara heterosexuella och eftersträva monogama parförhållanden. Att följa eller inte uppenbart avvika från normen ger ekonomiska, politiska och sociala fördelar.