Frågor och svar!

Jag har samlat på mig lite frågor som jag fått. Jag har inte koll på om jag svarat på några av dessa frågor tidigare.

Använder personer runt om kring dig rätt namn och pronomen? Om alla gör det hur har du gjort för att alla använda ditt nya namn och använda rätt pronomen? 
Alla säger rätt namn men ibland blir det fel pronomen men då rättar sig ofta personen sig själv. Jag stör mig inte allt för mycket när folk säger fel pronomen, ingen gör det för att vara elak.

När jag kom ut som trans har jag haft stöd från alla runt om kring mig. Alla har accepterat och ställt upp för mig från dag ETT, familj, släkt, vänner och kollegor. Har inte varit några konstigheter. Alla försökte från dag ett att säga rätt namn och pronomen. Namnet var lättare, svårare med pronomen. Men som sagt ingen säger fel för att vara elak eller för att någon inte accepterar min önskan.

Jag vet andra transkillar, som du har personer runt om kring sig som inte använder rätt pronomen och tilltalar dig med fel namn. Tyvärr har jag inte något riktigt bra tips hur du ska göra förutom att prata (igen) med dessa personer och få dem att verkligen förstå hur ont och sårande det känns just för dig när dem inte gör det. Även om de inte "accepterar" din önskan så kan de ändå försöka använda rätt tilltalsnamn och pronomen.

Jag följer din blogg och läst att du "stoppade huvudet i sanden" och förträngde dina känslor kring din könsidentitet. Vad fick dig att ta steget och kontakta din husläkare och ordna en remiss till en utredning? 
Att genom gå två graviditeter var inget jag njöt av, led igenom mina nio månader två ggr. När min yngsta son började prata och kalla mig mamma pallade jag inte mer. Att ständigt varje dag bli påmind om att jag "är (var)" kvinna och bli kallad mamma
250 ggr/dag blev jag tillslut tokig på. Mådde dåligt över det, det fanns tillslut inget alternativ kvar än att ta tag i situationen och inse att jag måste acceptera detta och göra något åt saken. Innan kidsen fanns kunde jag ignorera mina tankar och känslor, låsas om att det inte fanns där men att varje dag bli påmind om de gjorde att jag inte pallade längre. Det var nu eller aldrig.

En annan avgörande till beslutet var oxå att om jag ska uppfostra mina kids att vara ärliga mot sig själv och andra måste jag börja med mig själv att vara det, hur ska jag annars uppfostra dem till de?!

Snart har du gått ett år på testo, hur har dina barn tagit detta år? 
Det har gått hur bra som helst, min yngsta fattar nog inte så mycket. Han "förstår" att jag opererats och kom hem med plåster på bröstet men fattar liksom inte innebörden. Han ser och förstår inte heller något om mina fysiska förändringar medan min äldsta son fattar och frågar saker. Han ser förändringar på mig, han kan poängtera att jag fått skäggväxt mm. Han var så söt när jag kom hem efter operationen och vi satt i soffan så la han handen på min axel och sa - pappa känns det bra, är du lycklig nu? Hjärtat smälte.

Hur ofta rakar du dig? Har du en före/efter bild? 
Jag vet inte riktigt, typ varannan vecka. Har ännu ingen före/efter bild, har tänkt på de och ska fixa de nästa gång jag rakar mig.

Vad kallar dina barn dig? 
Pappa

Använder du Packer? Kan du rekommendera en och vart köper man en? 
Nej använder ingen, har inte hittat någon som jag känner mig bekväm med. Har ingen att rekommendera tyvärr men googla på packer så kommer du att se att det finns en del att välja på.

Hur hanterar du din kroppsdysfori? 
Det beror lite på om jag har en bra eller dålig dag. Men dysforin har blivit MYCKET BÄTTRE och lättare hanterbart nu efter operationen. Att bli av med boobsen har varit en ENORM lättnad. Svårt att verkligen beskriva hur underbart det blivit. Kan ibland få panik och tänka att dem är tillbaka och allt varit en dröm. Samtidigt känns det som det var en evighet sen jag använde binder eller sport-topp. Svårt att fatta att jag någonsin varit tvungen att bära det förut.
Jag tror att min dysfori skulle bli ännu mindre om jag använde packer men har inte hittat någon som jag trivs med. Men om jag har en dålig dag gör jag som jag alltid gjort typ, låsas som om problemet inte finns. Har tyvärr inga bra tips hur man ska egentligen handskas med det.

Tänker du genomgå underlivskirurgi eller tänker du avvakta med det? 
Jag tänker gå all in. Jag vill göra en hysterektomi, vilket innebär att ta bort livmoder och äggstockar. Sedan göra en falloplastik, vilket innebär att kan skapar en snopp som ofta väldig lik en medfödd snopp och är lika stor som en.

Är du lyckligare idag eller ångrar du dig? 
Är så mycket lyckligare idag och så otroligt mer bekväm med mig själv. Ångrar inte en sekund att jag började med testo. Tycker om mig själv på ett helt annat sätt. Är mer avslappnad och har en mer ljus syn på framtiden. :)

Var du rädd eller orolig för något innan du började med din utredning och testo? 
Det ända jag var rädd och orolig för innan jag kom ut var hur folk skulle reagera, skulle jag stå där helt själv sen? Hur skulle jag göra på jobbet om ingen skulle acceptera detta. Men det visade sig att jag hade helt fel och att jag hade massor av stöd runt om kring mig.
Annars har jag inte alls varit orolig eller rädd över något, utan bara sett fram emot att genomgå mina förändringar och börja på testo. Klart jag var lite nervös inför operationen men förväntan över att få göra det var större. :)

Tänkte bara nämna oxå att igår var jag hos logopeden. Det var kul, detta var ett extra möte inbokat och hade inget med att spela in min röst. Vi gjorde massa övningar och syftet var att jag ska kunna använda mer av min röst, använda mer av mina resurser. Prata mer från djupet, med mer energi och mindre skrovlig röst. Självklart ändras inte rösten på en gång utan jag måste träna, fick med mig övningar att öva på hemma. Ska dit igen nästa månad. :)

Tills nästa gång, ha det bra! :)