Könsnormer och felköning!

Jag har gått och funderat några dagar om jag ska lägga ut detta inlägg på bloggen eller inte. Jag vill inte att ni ska sluta prata med mig eller tänka att ni ska vara "rädda" att det som du och jag pratar om sen hamnar på bloggen. Detta är inte min avsikt utan jag har ett par saker jag vill ta upp med er här på bloggen.

Det hela började med att jag skulle skriva ett par rader till min nästkommande testo uppdaterings inlägg. Brukar skriva ner ibland några ord då och då om mina förändringar så när jag skriver själva inlägget så jag glömmer inte bort något. Men här om dagen skulle jag skriva "håriga ben" på listan och då släpptes någon ventil, för ut kom en massa funderingar och tankar som resulterade i ett nytt inlägg här på bloggen. :) Har ni funderingar och tankar kring detta inlägg hör gärna av er, jag är öppen för diskussion. :)

Mina funderingarna och tankar handlar om kön, könsroller och könsidentitet. Vad är manligt vs kvinnligt, måste det finnas normer om vad som är manlighet och kvinnlighet osv. Har under årens lopp självklart tänkte mycket kring min egen könsidentitet och hur andra upplever min könsidentitet. Men egentligen inte så mycket kring samhällets syn kring detta. Vilken syn har samhället på oss och hur rättar vi oss för att passa in kring dessa könsroller och normer. Ändå har jag en syster som är MYCKET engagerad kring ämne och hon har försökt i många år att få mig att inse hur trångsynta många i samhället är. Men nu när jag genomgår min könskorrigering så har jag fått en hel ANNAN syn kring detta.

Anledningen till mitt uppvaknade är att många människor runt om kring mig har åsikter/inställningar kring mig och min könsidentitet. Har åsikter kring mig om vad jag "får" och "inte får" göra som kvinna respektive man. Jag har ett exempel på detta, min HÅRIGA BEN!! Detta är en förändring av testot, hår hade jag självklart innan oxå men jag har fått mycket mer hår av testot. Får själv en chock varje gång jag ser ner på min benen. Jag är långt ifrån bekväm med detta men detta är något mellan mig och mina ben och ingen angelägenhet för hela världen. Men tyvärr är det inte så eftersom från tidig ålder för man lära sig att tjejer dem minsann ska raka benen. Jag har själv sedan tonåren rakat benen tills nu helt plötsligt INTE göra de. Förstår att detta är en vanesak med att inte raka benen men samtidigt känns det inte okej FÖR MIG just nu.

Ändå är hår något naturligt på oss människor men vem fan har bestämt de att det ska vara så att vissa av oss SKA raka oss och andra inte?? Vem har bestämt som kille SKA man minsann INTE raka benen men tjejer ska minsann gör det?? Varför ska inte män få raka/ansa hår vart de vill på kroppen utan någon annan ska höja ögonbrynen?? Jag ska egentligen vara glad över att slippa raka benen tanke på att jag gjort detta typ två ggr i veckan sen tonåren! :O Men nu vill jag nästan göra det i protest bara för att....

Raka benen är bara ett exempel på vad jag får höra, detta är något som händer nästan var och varannan dag. Det får mig oxå undra om jag måste över prestera mig åt det manliga hållet för att bli tagen som en man. Har några exempel på vad jag får höra.

- "Du kan inte stå och hänga och snacka med tjejerna nu, du måste hänga med grabbarna nu!!"

- "Du får döda den (insekt), du som ska bli kille nu, visa att du är en man."

-"Inte fan kan du ha fobi för spindlar som man."

Är det så här det ska fortsätta? Måste jag hävda min manlighet för att bli accepterad? Får jag inte göra vad jag vill utan att behöva hör allas kommentarer. Jag letar inte efter ditt godkännanden, jag struntar i om du inte tycker jag är "manlig" nog men jag orkar inte höra kommentarerna varje dag. Jag är säker i mig själv och är trygg i mina beslut men jag orkar inte med att hela tiden "försvara" mitt beteende för att det inte kommer upp i dina förväntningar krig hur en man ska se ut och bete sig.

Sen har jag en till grej jag vill ta upp. Jag vill återkomma till de här uttrycket "nu när du bli kille" har nämnt detta i ett tidigare inlägg. Vill även skriva några rader om orden könsbyte vs könskorrigering.

Min mamma och syster har vid flera tillfällen sagt att det är så kul att jag skriver en blogg eftersom de får lära känna mig på ett nytt sätt. Jag har verkligen inga problem med att prata om min utredning och min process med dem eller andra människor men jag gör det knappt. Många gånger svarar jag typ "jag mår bra eller allt går bra" osv berättar nog aldrig egentligen vad jag tänker innerst inne. Förutom att jag inte riktigt pratar om mina tankar och funderingar så säger jag inte heller alltid till om sådant jag inte tycker är okej. Men om jag inte säger något eller säger ifrån hur ska du personerna runt om kring förstå att jag tar illa upp.

Ett exempel är detta jag nyss skrivit om i detta inlägg, allas åsikter om vad jag "får" och "inte får" göra. En annan grej som jag inte alls gillar ordet könsbyte. Jag byter inte kön. Jag kom inte på en dag, "nej, att leva som tjej är inte min grej utan jag byter till kille." Utan jag genomgår en könskorrigering, jag korrigerar mitt yttre, mitt skal, min kropp för att stämma överens med mitt inre sanna jag. Hur JAG känner och hur jag upplever MIG själv. Jag föddes som kille men jag kanske inte ser ut som en kille på mitt yttre enligt samhällets normer hur andra anser vad manlig/kvinnligt är.

De festa runt om kring mig säger nästan aldrig fel namn längre vilket jag är otroligt glad över MEN nästan alla felkönar mig, använder fel pronomen. Jag förstår att det är en omställning för alla runt om kring mig och att alla förändringar inte sker över en natt MEN KOM IGEN det är över ett år sedan jag kom ut och ni felkönar mig fortfarande. Jag vet att det inte sket några större fysiska förändringar på mig, jag vet för att när jag ser mig själv i spegeln är det samma spegelbild som de senast 34 åren. Försök att säga rätt, försök att rätta er när ni säger fel för jag är trött på att rätta er. Det gör ont varje gång ni säger fel. Men hur ska ni veta om jag inte säger att det gör ont. Men hur skulle du känna om du skulle bli felkönad.

Många tycker att pronomen hen är bara fjantigt, vi föds antingen som tjejer och killar de är bara att acceptera det. Nä så lätt är det inte faktiskt, respektera andra för den den är och ifrågasätt inte dennas identitet för det är så personer känner. Det är tillräckligt jobbigt att behöva hävda sig, försvara sig gentemot samhället varje dag i alla dess möjliga situationer.