1 månad post-op fallo

Vet inte ens vart jag ska börja, är så frustrerad och trött över min situation, alltså allt som har med operationen att göra. Jag säger som en bekant sa till mig att det känns att det finns en gräns på hur mycket jag kan/får klaga på min egen situation, då jag själv valt att göra denna operation. Att folk inte orkar lyssna längre.
Men samtidigt är detta inget val, det finns ingen annan väg att gå p g a att jag mått dåligt över hur det var innan operationen. Hur jag såg ut mellan benen, jag saknade något som inte fanns där. Var idag ett par timmar på jobbet och det var skönt för några timmar att tänka på något annat än mitt kön, fast samtidigt är min dysfori kring min snorre ganska hög i mellan åt. När jag har kallingarna på mig så ser de bra ut, jag är nöjd hur det ser ut men så fort kallingarna ryker påminns jag om mitt resultat och besvikelsen sköljer över mig.

Jag var på KS idag för att träffa en läkare för att diskutera hur jag känner kring operationen samt visa mitt sår som varar. Fick ännu en antibiotikakur utskriven och en odling gjordes. Han beklagade att jag inte fått en tid tidigare då läkningsprocessen varit så utdragen och att inte jag fått papper hemskickade för min sjukskrivning.
Jag tycker eftervården efter denna operationen är mycket sämre denna gång än tidigare, Carro den gamla ssk hade mycket bättre koll på läget och man kunde alltid höra av sig till henne. Hon hade mer kompetens, eller det kanske hon inte hade men de kändes att hon hade mer koll på läget. Jag vet inte om den nya ssk inte riktigt blivit varm i kläderna ännu.

Sen ville jag prata om resultatet och vilka alternativ jag står inför för att kunna gå vidare men denna läkare kunde inte alls svara på några frågor och hänvisade hela tiden till Hannes (en annan läkare). Han sa att om jag pratat med Hannes hur jag känner så går det nog att ordna så att jag blir nöjd med sorren. Jag berättade för läkaren idag att jag redan efter första operationen pratat med Hannes att jag inte var nöjd med resultatet och att jag var orolig över hur bred och tung snorren var. Att Hannes hade sagt att detta går utan problem att fixas till vid denna operation.
Frågade då eftersom han, läkaren jag träffade idag var med under senaste operationen med Hannes att dem borde sett att det inte blev någon större skillnad på omkretsen. Han sa att det är svårt att uppskatta hur mycket man ska ta bort under operation. MEN PÅ RIKTIGT så måste dem ha sett att de ta mig fan inte blev den minsta skillnad!!! Frågade om tyngden, att staven inte orkar hålla upp snorren. Dem måste de också ha sett/förstått men då hänvisar han till Hannes igen. Frågade hur dem hade tänkt att jag skulle kunna ha sex med den, då svarade han ja den är lite tung. WHAT?!?!?!?!? Jag berättade då syftet till att operera in staven är för att kunna använda den för penetrerad sex och att de måste kunna bedöma/se på operationsbordet att detta inte kommer inte kunna gå. Även om en del svullnad går ner. Men återigen så kunde han inte svara på de. De jag kan göra är att prata med Hannes.
Jag ska träffa Hannes i Mars, jag frågade om jag hade en inbokad läkartid i Mars men det hade jag inte (SUPRICE, NOT!!!!), utan att det är Matilda som sköter detta. Jag frågade också hur stor sannolikhet är att tiden kan skjutas framåt från Mars och han svarade att risken finns alltid men det borde inte blir allt för lång väntat (det har jag inte hört förut) Han sa att jag kunde höra av mig till Matilda. Men Matilda är för tillfället på semester och återkommer i slutet at månaden! Ni förstår inte hur frustrerande detta e… Hur sjukt jobbig situationen är.

Sedan pratade vi om att jag trodde att Hannes skulle sy ihop min vagina när dem opererade in kulorna men att det inte gjordes. Då svarade han att det gör man inte på KS i Solna utan detta sker på Huddinge och görs på gyn och att detta är en annan operation i sig. Den här informationen har inte jag fått från Hannes. Det innebär att jag återigen måste ställa mig i den fucking jävla kön för att få en operationstid, han kunde självklart inte svara på hur längde jag behöver stå i kön och att jag idag inte står i kön då Matilda inte ställt mig i den eftersom inte den informationen kommit fram tidigare. Så detta innebär att jag har MINST två jävla operationer kvar!!!!! Jag trodde allvarligt att detta var min sista.

Nu undrar ni säkert om jag vart mina inopererade kulor finns. Kulorna är inopererad i mina yttre blygdläppar och jag har sedan tidigare opererat ”bort/stängt hållet (i vaginan) men att ”skåran” finns juh kvar. Skit svårt att förklara de här men att då under min snorren ser de typ ut som jag har kvar min vagina. Det ser inte ut som en ”riktigt” pung, som jag vill att det ska se ut.
Så nu måste jag vänta till att Matilda kommer tillbaka från sin semester och försöka få tag på henne och få en läkartid med Hannes och jag hopps att jag inte måste vänta i många månader på detta och sedan vänta på en ny operationstid för att fixa till snorren och även ställa mig i kö till gyn på Huddinge.

Jag vet att det blev sjuk långt inlägg och att jag inte kanske skriver dem mest positiva inläggen på sista tiden men de här e min vardag just nu. Jag vill inte suger coata något utan detta e vad jag går igenom, jag vill inte på något sätt få er att tro att jag vill att ni ska tycka synd om mig men jag kan inte försköna något heller. Jag vill inte heller skrämma andra transkillar med att inte göra denna typ av operationen utan detta är mina erfarenheter och min situation. För dig kan det bli en helt annan lyckad situation. Jag ångrar inte att jag gjort dessa operationer men är less på att alla inom sjukvården säger olika och att det är svårt att förhålla sig till allt när det blir så här. Samtidigt som det känns att jag inte kan klaga för mycket när jag själv ”valt” att sätta mig i denna situation. Trött på att mitt liv ska kretsa kring dessa operationer.

Varför jag började skriva i bloggen var väl för ett sätt att ventilerar mina egna tankar, trodde inte att så många skulle följa mig där. För sedan att få önskemål får följare att jag skulle gå över till ett insta konto istället för det är lättare att följa och hålla sig uppdaterade. Varför jag gjorde det var p g a att själv saknade någon att följa/få information om just någon som gjort samma underlivskirurgi framför allt här hemma i Sverige. Därför blir det inte alltid bara skrivet om gröna skogar och ängar utan detta är vad som sker.

Jag har försöker till mitt yttersta att inte ”blanda in” kidsen i mina, vet inte vilket ord jag söker efter men att jag försöker hålla modet och uppe för deras skull. Vara positiv och hitta på saker och umgås med varandra. Jag vill inte förlora massa år med dem p g a att mår dåligt över min situation.
Då har insta/bloggen blivit en skön ventil att få ut alla känslor och tankar kring allt. Det är självklart inte alltid jag lyckas med det. Sen är jag expert på att hålla inne mina känslor och inte alltid berätta hur jag mår och känner på riktigt. Mamma säger alltid att hon får reda på mer saker om mig via bloggen/insta än när vi pratar. Men jag har så mycket lättare att beskriva/berätta om allt i skrift än att prata om allt.
Det gäller också tjejen jag träffat att jag försöker att inte hela tiden fokusera på detta (operationer och resultat) men det är svårt, får sjukt dåligt samvete ibland över att allt kretsar kring mig och min snorre. Men hennes stöd har varit ovärderlig och sjukt skönt att ha och detta har gjort att saker och ting känts lättare ibland. Att hon inte lägger ner någon värdering kring min snorre och allt.




Tankar kring senaste op!

(null)

(null)

Tack alla som kollat att jag lever efter min pung kross! 🤪🚨 I’m alive!! 
Alltså bild två var jag tvungen att lägga upp fick den skickat till mig, jag ser inte riktigt klok ut. Detta kort e taget strax efter jag har ramlat!! Det kanske inte ser så ut men jag har så jävla piss ont där! Samtidigt e jag sjukt trött!! Men jag hade hittat en ställning som e någorlunda okej att stå i.  
Yes! Jag står naken och försöker få tag på mamma så hon kan komma över för att ta hand om kidsen så jag kan åka in till akuten! Jag kan skratta åt de nu men... Den smärtan!! 🤬🤬🤬🤬🤬🤬🤬🤬🤬

Just nu känns de som allt runt mig kretsar kring min snopp! 😂😂 Varannan mening handlar om den, nu känns si eller så. Har jag ont eller har inte? När tog jag en alvedon sist? Hela tiden något! Undrar om alla runt omkring börjar tröttna på mitt penis snack? Har typ ena handen i byxan oxå men de e för att lätta på trycket från kallingarna. Hur fula dem än e så e juh landstingets kallingar ändå super sköna! Dem trycker inte på någonstans! Ni hör juh vilka problem jag har. 😂

Jag har velat skriva ett inlägg om hur allt känns, om hur jag mår osv men jag har inte velat skriva pga att jag vill inte att inlägget ska vara så negativt och att folk ska tro att jag inte e nöjd nu när jag fått min op. 

Men så tänkte jag varför ska jag hitta på något som inte e sant. Eller vänta tills allt e bra och skriva då. När jag började blogga och instagrama så bestämde jag mig för att vara brutalt ärlig. Gå all in, inte vira in något i bomull bara för de ska verka bättre. All in förutom att lägga ut bilder på snoppen då. 

Nu idag står jag här "färdig" med mitt yttre skal! Sedan 2013 när jag tog steget och kontaktade sjukvården har kanske inte all min fokus men ändå en stor del av mitt fokus legat på min könskorrigering, hela tiden legat ett steg framåt. 
Min fokus har kanske framför allt legat på mina fysiska förändringar med testo och op. Nu efter sista op landade jag i en besviken känsla. Alla förväntningar och all väntan och så e jag inte nöjd, inte nöjd över resultatet. Detta skulle juh bli pricken över i:t! What the fuck hände?!? 
Förstå mig rätt jag ångrar INGENTING, men min bild i huvudet stämmer inte överens med den verklighet jag ser. Jag vet att det är svullet och att jag inte riktigt ser slutresultatet än. Att snoppen e långt ifrån läkt än. 

Jag vill samtidigt vara väldigt tydlig med att det är utseendet jag e missnöjd över och inte funktionen och vad den ger mig! Längtar så sjukt mycket tills jag e helt läkt och kan börja leka på riktigt med den! 😜 Har känsel överrallt även på pungen, så ingen känsel har gått förlorat! 😜🚨😜🚨😜 

Det e väl klart om det finns något som jag vill absolut måste ändras på borde de gå att lösa på något sätt. Kanske jag börjar gilla den ännu mer när jag får börja använda den! 😂 

Jag vill gärna inte ha kommentarer på att snoppar ser ändå inte snygga/fina ut eller något sådant. Jag vet att ni menar väl men de har ingenting med de att göra.  

Många tror liksom att jag har blivit en ny person, typ att jag byte bort Rox mot Zack! Men så är det inte, jag har bara typ "bytt" skal, jag e juh kvar. De som gör att jag e jag, har juh samma gamla hjärnspöken som spökar som innan könskorrigeringen. Det är ingen ny person som står här. 

Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, klaga över resultatet lite! 😜😂 Är dock sjukt stolt över mig själv att jag orkat tagit mig ända hit där jag e idag. Liten bit kvar bara.. att läka typ! 

1 dag post-op fallo steg 3

(null)

(null)

(null)

(null)

Observera mina otroligt snygga landstinget kallingar!! 😂😂 Otroligt fula men ack så sköna! 😂😂 Hoppas ingen svimmade av eller mådde allt för dåligt av mina halv nakna bilder! 😅😅 Tänkte bara visa läger! 

Som ni kanske förstått så har jag kommit hem nu från KS! Har käkat lite mat första gången på två-tre dygn. Allt har gått bra, lite problem med att kissa. De har fått tappat mig en gång. Lite bättre nu men är så sjukt glad över att slippa katetern. 🎉😃👍

Blev som sagt kvar en natt på KS vilket var skönt. Igår var jag tvungen att ligga till sängs fick bara gå upp för att kissa. Fick ligga på ett eget rum med toaletten typ intill sängen så de var hur smidigt som helt. Fick oxå världens bästa sällskap i ett par timmar! 😃 
Sjuksköterskan som hade "hand om mig" måste varit ny på jobbet för hon var så sjukt nervös. Nattsköterskan som byte av kom ihåg mig från när jag låg inne sist. Otroligt ändå så många människor de träffar hela tiden.  

Är även idag sparsam med att vara uppe och gå men det känns okej när jag gör det. Har inte speciellt ont, tar bara alvedon och ipren som smärtlindring. Så det är riktigt soft. 

Tänkte berätta vad läkarna gjorde under operationen. De började med att sy fast erektionsstaven i blygdbenet. Så nu kommer  jag kunna ha penetrerad sex. Senaste året har den bara hängt där mellan benen! 😜 Läkarna har även minskat lite på omkretsen på själva penisen. 

De har oxå bildat ett ollon, först skar de ut lite hud för att få en "grop" för att sedan ta lite hud från samma ben dem tagit förut för och skapa en "kant" som bildar ett ollon. Svårt att förklara. Hoppas ni fattar något. Har själv inte sett resultatet. 

Sedan fick jag två testiklar in opererande i de yttre blygdläpparna som bildar pungen. 

Jag har inte förlängt urinröret, utan kissar som vanligt, som jag alltid gjort. 

När jag kom ner på rummet och fick se en del av resultatet blev jag lite besviken. Svårt att förklara för de e så mycket känslor kopplade till de här. Hade en bild i huvudet hur jag tänkte att de skulle se ut och bilden och resultatet matchade inte. Men jag måste ge kroppen tid att läka oxå. Allt är så laddat bara, mycket känslor kopplade till operationen. Både kropp och huvudet måste få tid o läka. :) Återkommer med ett inlägg hur allt känns och så, de e så mycket i huvudet just nu så jag vet knappt själv hur jag känner och tänker. 

Har en återbesökstid på måndag till KS för omläggning. Ska bli spännande att se vad som finns under omläggningen. De värsta e att jag inte får inte duscha fram till måndag! 😳🤪😳🤪 Men jag slipper kateter så jag borde överleva de. 😂😂 Raggar dusch och lite våtservetter. 

Är sjukskriven månaden ut! 

Tack för alla lyckönskningar och pep, de har hjälpt massor! ❤️